Joe Joe, Blueprint, Patch eller Wilson?
Igår missade jag min ridlektion. Jag kände mig inte riktigt kry på morgonkvisten. Framåt kvällen kände jag mig bättre men då hade jag redan avbokat min lektion. Inget grämer mig mer än att missa min måndagsridning. Ända sedan jag började rida som sjuåring har det varit förenat med överdrivna känslor inför varje uteblivit ridpass. Det är på något vis så viktigt.
Ända sedan jag började rida har jag också antecknat i min kalender vilken häst jag fick rida för varje vecka. Därför går det för alla år bakåt i tiden att läsa exempelvis "O'boy - hoppning", "City - dressyr", "Filippa - uteritt" och så vidare. I riktigt unga år förde jag också noteringar kring hur varje ridlektion gick, vad vi gjorde och hur det kändes och på slutet också en liten kommentar om huruvida jag tyckte hästen varit snäll att göra i ordning.
Så gediget antecknar jag inte idag, men fyller i vilken häst jag fick, det gör jag fortfarande. Förrförra måndagen fick jag hoppa tillsammans med Nero. I måndags fick jag rida dressyr tillsammans med Kalle. Vem jag skulle ha ridit dressyr med igår får jag alltså inte veta. Var tredje vecka får man nämligen en ny häst att rida. Det var igår. Och precis som förr i tiden så är det även nu förknippat med exakt samma spänning att få veta vilken häst som ska vara "min" för tre veckor framöver. Blir det Joe Joe, Blueprint, Patch eller varför inte Wilson? Jag får helt enkelt ge mig till tåls till nästa vecka.