Rebecka får massage
På årets alla hjärtans dag bestämde vi oss för att slå på stort och gå på massage. Min sambo och jag brukar mycket sällan göra sådana slags aktiviteter och just därför kände vi att det verkligen var något vi kunde unna oss såhär vid ett speciellt tillfälle.
Om massage har jag skrivit förut. Jag är nämligen egentligen inte säker på att det riktigt är min grej. Jag tenderar att vara stelare när jag går därifrån än vad jag var när jag kom dit.
Jag hade valt en ryggmassage. Det kändes tryggt och mest valuta för pengarna eftersom det är i rygg, nacke och axlar som jag oftast känner mig stel och fastlåst så att säga. Min sambo hade valt pedikyr. Om det inte hade kostat skjortan att utföra sådana här typer av aktiviteter, ja då hade både helkroppsmassage, pedikyr och manikyr varit att föredra.
Väl på plats får vi först sätta oss ner och vänta iförda ett par one size-tofflor som alltid lyckas vara minst fem centimeter för stora bakom hälen. Även chokladpraliner och apelsinjuice finns att få. Bredvid oss sitter en pappa och en son och väntar på vad jag förmodar är frun/mamman. Pojken tuggar tuggumi. Tuggar gör han med enorm frenesi. Han smaskar något kopiöst. Smaskljud är något som får mig att tända på alla cylindrar. Jag tål knappt ens höra ljudet. Tack och lov slutar pojken ganska snart att tugga. Kanske är det i samma veva som mamman kommer ut genom dörren och förtjust säger "Känner du igen mamma?!" vilket får mig att undra vad för slags behandling hon har utsatt sig för... Förmodligen inte ryggmassage.
Till slut är det vår tur. Min massös presenterar sig och frågar om jag vill ha hård- eller mediummassage och om jag har några allergier. Därefter får jag klä av mig och lägga mig på massagebänken. Så börjar massagen och jag gör mitt allra yttersta för att försöka slappna av. Jag ligger på mage och har mitt ansikte tryckt mot den öppning som finns i massagebänken. Det är inte särskilt bekvämt faktiskt och jag känner hur mina mascaramålade fransar liksom trycks ihop mot kinderna.
Nå massagen är ändå skön och det dröjer inte länge förrän massösen hittar de punkter i axlarna som jag brukar ha ont i till och från. "Jag ska uppehålla mig här ett tag. Säg till om jag tar i för hårt". Jag mumlar och berättar att jag brukar sitta framför datorn åtta timmar om dagen på jobbet vilket hon säger märks. Därefter säger hon något som gör mig mycket uppmuntrad. "Det är hur som helst inte så farligt som det kan vara. Det märks att du tränar". Jag undrar vilken träning hon tänker på. Ridningen eller renoveringen? Någon gymträning är det ju inte tal om för min del.
Jag har svårt att få tankarna att stanna. Redan när jag ligger där på britsen formar sig tankar och ord kring hur jag vill beskriva den här upplevelsen i ord. Som om det inte vore nog verkar massösen vara verkligt hungrig. Hennes mage kurrar något enormt. Det hade kanske inte spelat någon roll om det inte vore för att jag dagen innan sett programmet Skavlan där en av gästerna var en tarmforskare. Denna forskare berättade glatt och engagerat om hur magen kurrar när tarmarna vill städa rent och knuffar de resterande matresterna mot ändtarmen till. Jag föreställer mig hur massösens tarmar tar i för kung och fosterland för att få det så rent och skinande som möjligt. Klart det är svårt att koncentrera sig då.
Samtidigt tänker jag på huruvida jag ska vara tyst eller prata med henne. Jag går som sagt så sällan på massage att jag inte vet vad som är kutym. Jag antar att jag ska vara tyst. Det är ju ändå min egentid som jag betalar dyrt för. Slutligen frågar hon dock om jag lever. Kanske skulle jag ha pratat ändå?, tänker jag för mig själv. Jag förklarar att jag är högst levande och att allt känns bra.
Att allt känns bra vet jag egentligen inte om det är helt sant. Min ryggmassage övergår nämligen i vad som verkar vara en helkroppsmassage. Hade min sambo beställt en sådan? Hörde jag fel? Ska jag säga till? Eller ingår benmassage även i en ryggmassage? Frågorna är många. Svaren få. Att massera ryggen känns ju lugnt, men det är faktiskt med en känsla av underlighet jag känner massösens händer knåda mina vader, lår och också mina fötter. Jag tackar någon slags högre makt att jag timmarna innan ändå haft vett att både raka benen och fila fötterna samtidigt som jag duschade.
Visst känns det märkligt att en tjej i min egen ålder håller på att tar på min kropp. Jag menar, jag har ganska så hög integritet och är inte särskilt intresserad av fysisk kontakt rent generellt. Vare sig med främlingar eller bekanta. Det här med att krama folk till höger och vänster tycker jag är gravt överskattat. Fast samtidigt hade det ju känts om möjligt ännu märkligare om det hade varit en man som stått och knådat mina lår.
Tankarna far vidare huruvida min massös gillar sitt jobb eller inte. Jag kan liksom inte föreställa mig hur det skulle vara om jag hade som profession att ta på folk och knåda deras fötter varje dag. Det är mig fullkomligt främmande. Samtidigt är jag ju tacksam över att någon vill göra det. Annars hade ju också jag blivit utan massage.
Jag får också massage på mina armar och en avslutande nackmassage som faktiskt är en riktig höjdare även om tjejen får säga till mig ett par gånger extra att verkligen slappna av. Till slut har en hel timme gått och jag lämnas själv för att klä på mig. Mina fötter lämnar oljiga avtryck på golvet och jag inser att jag är lika oljig som om jag doppats hel i en olivoljeflaska. I övrigt känner jag mig varm och rent generellt ändå rätt så nöjd med massagen. Bara jag lär mig att slappna av ordentligt tror jag att jag skulle ha ännu större behållning av det hela.
Jag träffar min sambo utanför och han verkar nöjd med sin pedikyr. Så lena och fina fossingar har han nog aldrig haft förut. Men visst var det en ryggmassage som beställts åt mig. Det råkade av misstag bli en helkroppsmassage. Lyckligtvis fick jag dock betala för det som beställts. Det tycker jag ändå var rättvist.
En upplevelse rikare gick vi sedan hem för att hugga i och slipa socklar och dörrfoder i gästrummet. För mycket avslappning kan ju aldrig vara bra ...