Året som gått och året som kommer

 
Så har nyårsafton passerat och det nya året inletts. Det liksom så många andra högtider är förstås en smula förenat med vemod. Jag känner ju ofta så. En specifik dag dedikerad till en tradition då något särskilt förväntas. Klart det blir både lite krav- och tankefyllt. 2014 var på många sätt ett fantastiskt år. Alltsedan jag lämnade ungdomen bakom mig har jag tyckt att åren inte alltid passerar på det mest ungdomligt sorglösa sätt. Numer tycks livet vara betydligt mer dubbelbottnat. MEN 2014 får ändå kvala in som ett makalöst år och det är väl en etikett som heter duga. Under 2014 flyttade min sambo och jag till vår gemensamma, nya lägenhet som vi under hela året jobbat hårt för att förvandla till något nytt och fräscht men med den gamla charmen bevarad på alla tänkbara sätt. 

2014 var året då vi åkte till Australien och DET kvalar in som nummer ett. Över allt annat. Inget kan klå det och jag vet inte vad som skulle kunna klå det heller. Att resa är det bästa jag vet och Australien är resmålet med stort R. Inget land är mäktigare och inget var mäktigare än att efter över tjugo timmars flygresa, från flygplansfönstret, blicka ut över det australiensiska landskapet. Obetalbart. Unikt. Underbart. Varje dag tänker jag på resan. Varje dag längtar jag tillbaka. Det finns de som säger att man kan på ett oförklarligt sätt kan bli förälskad i ett land. Jag intygar, det kan man. Australien och jag liksom. 

På något sätt blev resan till Vendig i juli och den tätt efterföljande vandringen till Jämtland lite bleka i jämförelse, men om jag anstränger mig för att lägga Australien åt sidan för en stund, var det självklart också minnesvärda upplevelser. Venedig är alltid Venedig. Och att sitta i en dalgång i Jämtland, barfota invid en liten sjö i strålande sol och tjugoåtta graders värme var heller inte fy skam. Och så som jag känner en oförklarlig dragning till Australien, känner jag också en hemmahörighet med Jämtland. Till del är jag ju faktiskt jämte. 

I en annan liga men likväl gigantiskt för mig är att jag också lyckades få ett nytt jobb. SOM jag längtat. När det väl hände genomfors jag av en sådan tirad av känslor att jag inte riktigt visste vilket ben jag skulle stå på. Kunde det verkligen vara sant att jag äntligen skulle få ta ett nytt steg karriärmässigt? Nu har jag landat tryggt i mitt beslut och vet mer än något annat att det är rätt. 

När jag ser de ovan skrivna orden förstår jag ju att 2014 var ett riktigt höjdarår. Nu återstår att se hur 2015 ska förvaltas. Kommer jag att få resa någonstans? Hur kommer det nya jobbet att te sig? Kommer lägenheten att bli klar?
 

 
 
På nyårsafton bjöd vi tre par på middag. Dukningen är som sagt mitt gebit och den fick gå i ljuslila, silver och turkos. Maria Björnbär-tallrikar som jag själv samlat på, tillsammans med silverbestick och glas från min sambos kära gudmor. Ja, hon finns överallt i vårt hem, men det glädjer mig att hon genom detta också får delta på våra fester!
 
 
 
 
Till förrätt bjöd vi på kalvfärs- och leverpaté ackompanjerat av cornichons, jordgubbsbalsamico och skinkspadsgelékuber. 
 
 
 
 Till huvudrätt bjöds havskatt på en bädd av grönkål tillsammans med laxrom, smörsky och potatiskaka. Efterrätten bestod av Butterscotch crème de pots, det vill säga, de bakade gräddpuddingarna som jag tidigare skrivit om. 
 
Och nu är det som sagt 2015.