rebeckasvardag

 

Stationen var destinationen för kvällens middag. Eftersom vi var rätt så många fick vi göra våra matval redan innan. Men som på så många andra ställen innebär många gäster begränsat antal rätter att välja bland. Det kommer jag aldrig förstå. Visst, det blir tufft för kockarna att fixa till många olika rätter till många olika gäster. Särskilt på ett ställe som Stationen där det fullkomligt kryllar av gäster och det alltså inte bara var vi på plats. Men eftersom mat är just vad restauranger syssla med att laga och ge sina gäster kan jag inte till fullo förstå att man som gäst ska behöva vara begränsad till ett fåtal av menyns rätter. Vill jag äta råbiff och det finns på menyn, ja, då vill jag kunna beställa det. 

 

Nå vi inledde med en fördrink. En Lingonberry Daiquiri valde jag utan att förstå vad den egentligen skulle smaka. Sour var väl rätt ord. Enligt uppgiften var bartendern dock osäker på om han ens skulle hinna göra drinkar till alla oss. Också märkligt. Vad har man då en bartender till? 

 

Löjromstoast blev förrätten vilket naturligtvis inte gick att klaga på. Den var god. Till huvudrätt valde jag kryddstekt kronhjort med syltade kantareller, svartvinbärssky, savojkåldolme, rostad pumpapuré, sveciaost och potatisgratäng. Av kantarellerna och kåldolmen såg då jag inte något spår av. Däremot vad jag tror var små brysselkål och ett antal tempurabroccoli. Nå, köttet var faktiskt lite segt och av purén var det så lite att det inte räckte till. Ibland känns det som att restauranger i sin iver att göra fashionabla rätter a'la 2015 går lite för långt. Ibland är det enkla bättre. 

 

Efterrätten blev ett enkelt val. Tarte au chocolate med vaniljglass, chokladmousse och chokladbröd. Choklad går det ju inte att få nog av. Eller? Jag gillar ju när det är sött. Det är definitionen av en efterrätt för mig. Hur långt in i socker-är-farligt-debatten vi än kommer så ska desserter vara söta. Jag tyckte nog att desserten gränsade till lite för osöt eller nästan bitter emellanåt. I alla fall moussen. Själva tårtan kändes sötare om än inte jättesöt. Mäktig var den hur som helst och hur gärna jag än ville gick inte hela rätten ner. Snopet. 

 

Bättre restaurangbesök har jag gjort i mina dagar även om miljön i den gamla järnvägsstationen är väldigt mysig. Den största behållningen var helt klart att få lära känna mina nya kollegor och jag ser fram emot fler afterworks.