Vad man borde fylla en blogg med...

Vad ska en blogg handla om egentligen? Borde den ha ett tema? För mig har min blogg, som mest bara läses av några nära och kära, aldrig haft något tema. Utan någon större läsekrets har inget direkt behov funnits och jag har ju också skrivit mycket för mig själv. Som en slags minnesdagbok över händelser och tankar. Lite roligt är det faktiskt att emellanåt gå tillbaka och minnas vad som var på tapeten tidigare år. Inte för långt tillbaka dock. Gång efter annan har jag blivit förvånad över hur fort det går för ens egen text att plötsligt kännas inaktuell. Skrev jag verkligen det där för bara tre år sedan kan jag tänka? Oj så ungdomligt!

Men om man nu leker med tanken att jag skulle tematisera min blogg, vad skulle den handla om? Tittar man på diverse bloggportalers förstasidor finns ju massor med temabloggar. Tränings-, bak-, bok-, häst-, och modebloggar för att bara nämna några. Och jag menar, äger man en häst klart det då är lätt att skriva om just det och inget annat. Det blir ju en väldigt tacksam nisch. Likaså om man är lycklig innehavare av en trädgård och kan ägna varje inlägg åt det. Jag tänker att som häst- eller trädgårdsintresserad läsare är det förstås också mest givande att läsa en blogg som handlar om just ens intresse och inte någons blogg som handlar om ett sammelsurium av saker. Eller?

Själv följer jag inga bloggar. Inte direkt i alla fall. Om jag skulle göra det skulle jag nog faktiskt vilja göra tvärtom mot vad jag just skrev ovan. Jag tycker det skulle vara mest intressant att följa någon som skrev om just ditt och datt. Det vardagliga. Tankar från ett vanligt liv, snarare än hur någon person dagligen tränar, lägger upp ett recept eller ett skönhetstips.

Men oavsett. Vad skulle jag kunna rikta in mig mot?

Mode?
Nej. Jag gillar visserligen mode. Kläder är kul och jag kan bli så inspirerad och sugen när jag ser ett par snygga skor, en snygg väska eller något fint plagg. Men jag lever inte och andas mode på det sätt de som exempelvis jobbar med mode gör. I senaste numret av Elle läste jag en inspirationssida skriven av en stilcoach. Där redogjorde hon för semesterkänsla i mode; att hon kommit in i en Jane Birkin-fas och ville bära magkorta blusar till höga, lediga jeans. Hon trodde själv att det bottnade i hennes plötsliga reslust till Italien och södra Frankrike och då står Birkin för den ultimata semesterstilen. Helst ville hon cykla på semestern också, på en cykel som matchar plaggen och därmed blir till en accessoar.

Så mycket mode kommer jag aldrig bli. Visst, jag gillar att matcha men dagen är inte kommen när jag matchar mig själv efter min cykel och jag följer inte en viss modestil utifrån var jag har lust att resa. Jag har min stil som jag landat i efter många år. Ibland med små utstickare men annars håller jag mig för det mesta till den oavsett vad som är trendigt. Blir lager på lager och att missmatcha mönster trendigt kommer jag aldrig följa det. Jag gillar som sagt kläder men livet är större än så. Därför tror jag knappast att jag skulle inspirera någon genom mina modeval.

Skönhet då?
Det är lite samma sak där. Jag läser intresserat om det, till en viss gräns, i magasin. Jag tycker kreativ och skickligt lagd makeup är mycket vackert och häftigt. Och jag snappar gärna upp diverse tips i magasinen och tänker att jag ska lägga det på minnet. Men sen händer inte så mycket mer. Någon skulle säkert säga att jag anstränger mig med makeup i arbetsliv och på fest. Någon annan skulle nog säga att jag är alldeles för blygsam. Till saken hör att jag är kluven till hela skönhetsindustrin. Det är vackert för det mesta men på ett vis onödigt att det behövs. Jag förundras ständigt när jag läser om folks skönhetsrutiner där timmar ägnas åt ansiktsritualer på kvällen, där kropp och knopp smörjs in med masker och nattkrämer och där hår packas in och håroljor appliceras rikligt. Hur dagkräm används på dagen och hur människor får naglar gjorda på salong eller köper anti-age-produkter för alla sina pengar. Föryngrande produkter och direkta ingrepp gör mig mörkrädd och får mig än en gång att inse att kvinnor (mestadels) är en kugge i ett samhälleligt maskineri med krav som de själva inte tycks förstå att de är en del av.

Därför tror jag att en skönhetsblogg skriven av mig skulle bli en ganska mager historia. Tvätta bort makeupen på kvällen, skölj av ansiktet med vatten. Torka. Gå och lägg dig. Det finns viktigare saker.
 
Inredning?
Inredning är kul. Jag läser många inredningsmagasin och drömmer mig bort till ett boende i annan form än det jag har nu, det vill säga lägenhet. Sedan att alla reportage är stöpta i exakt samma form av storvulna adjektiv och att-allt-är-så-underbart är en annan sak. Att blogga om inredning gör jag ibland men att endast blogga om det skulle nog bli lite långrandigt. Den stora renoveringen av vår lägenhet är ju avslutad och redan skriven om och det finns nog en gräns för hur många gånger man kan lägga ut bilder på olika arrangemang av vaser, ljuslyktor och snittblommor. Visst gör det? 
 
Träning?
Men nej. Så oerhört tråkigt ämne. När ska träningshysterin lägga sig? Jag rider, går promenader och gör allt från plankan till armhävningar, knipövningar, yoga och andra hemsnickrade övningar på yogamattan hemma. Det skulle vara urtrist för någon att behöva läsa om det. 
 
Mat och bakning?
Utan att veta känns det som att marknaden är lite mättad på just sådana bloggar. Jag menar, hur många finns det? Visserligen gillar jag att äta god mat och att baka men lagar mat och bakar gör jag så pass sällan att det knappast skulle räcka till ett blogginnehåll. När jag väl lagar mat är det heller sällan innovativt eller kreativt. En gång i tiden ägnade jag och min sambo oss väldigt mycket åt matlagning men sedan gjorde A entré och just nu står alla matlagningsböcker och samlar damm. Om några år tror jag de kommer dammas av igen men varken nu eller då kommer jag att driva en matblogg. 
 
Om jag hade mycket tid skulle jag gärna fokusera mer på foto i bloggen. Om resor skulle jag självklart vilja skriva om dagligen. Enda problemet är att jag inte är en vagabond med fler res- än hemmadagar i mitt liv. Wow, om livet sett så ut! Men det gör det inte. Föräldraskap då? För ett år sedan hade jag fnyst åt ämnet. Men sedan jag blev förälder kan jag inte få nog av föräldratidningar och annat på temat. Tänk så man kan ändra sig! Dock känns det som att mycket på det temat redan sagts, skrivits och stötts och blötts många gånger om. 
 
Det lutar nog åt att min blogg får vara det den alltid varit. En samling reflektioner och tankar kring det vardagliga i livet. Ja, nästan som i krönikeform. Lite samhälle, lite iakttagelser, lite drömmar, lite funderingar, lite nojjor, lite upplevelser. Från mig, Rebecka, snart 34 år - från Hälsingland, boende i Uppsala med sambon J och snart ettårige sonen A, i en fyrarummare i Luthagen och som jobbar med kommunikation och marknadsföring samt gillar att fotografera, resa, att vara i naturen, rida och skriva. Kan det vara spännande nog? Hmm...
 
Kanske skriva om bakning?
 
1
Sanna

Kolla gärna in min blogg!