Gullvivor gula
Nu exploderar det. Av grönska. Det är lika fantastiskt varje år. Snart är det dags för det allra bästa; syrenerna. Det är lika plågsamt varje år i den bemärkelsen att blomningen är så kort att det är nästan omöjligt att titta på dem och lukta på dem så pass mycket att det räcker för ett helt år framåt.
Men fram till dess får de ljuvliga vårblommorna ta plats. Gullvivor är så söta. Där jag växte upp hade vi sådana i trädgården, både ljusgula, klargula, orange och blodapelsinröda. I små söta tuvor bredde de ut sig i trädgården tillsammans med en och annan vitsippa och det vi alltid kallade för mormors glasögon men som säkerligen heter något annat.
Livet i lägenhet erbjuder en sparsmakad mångfald av blomster utanför knuten. Att jag saknar barndomens trädgård är en underdrift. Bara fötter på gräset, bär, buskar, rosor och andra blommor. Därför blev jag lite extra glad när jag under min senaste promenad lyckades plocka ihop till denna lilla gullvivebukett. Innan jag plockade dem var jag dock tvungen att först kolla upp fridlysestatusen på blomman. Kan ju vara värt att tänka på.
