Och i oktober och november...
Och så blev det november. Vårt lands fulaste månad. Jamen, helt ärligt. Vad kan vara bra med november? Omgivningen är grå, kal, blöt och smutsig och vad gäller ekorrhjulet spinner det bara på och stegras gradvis ju närmare julen vi kommer.
En enda positiv sak finns med november; att man inte behöver vara utomhus. Inte ens när solen skiner. Det är helt okej att harva på inomhus istället.
Och harva på är precis vad vi gör just nu. Lämna på förskola, jobba, hämta på förskola, äta middag, natta, ta sig igenom natten, ta sig igenom morgonen och så är cirkeln sluten. Under dessa moment har jag hunnit med att inse ett par saker:
1. Jag kan fortfarande inte hantera sömnbrist särskilt bra. En dålig natt och det känns som om mitt huvud är fyllt till bredden med bomull dagen efter. Så som idag, och just då väljer jag att sätta ord på pränt. Är det verkligen en bra idé?
2. Vi kommer inte att ha någon julgran i år. När innebörden av det långsamt gick upp för mig blev reaktionen också därefter, kanske lite väl överdriven såhär i efterhand. Nu är jag ingen julfanatiker, inte längre i alla fall, på så sätt att jag börjar planera och längta till julen i augusti. Nej, jag blir snarare smärtsamt påmind om den när affärerna på sitt helt galna manér börjar duka fram julsaker någon gång i typ september/oktober. Mer av en julfanatiker skulle jag säkert vara om jag bodde i ett sekelskifteshus på landet och var med i Lantlivs decemberuppslag över "det mysiga livet på landet". Då skulle jag nog också bära in smågranar i vaser och baka pepparkakor till höger och vänster. Nu är det inte så. MEN det finns en sak som jag alltid vill ha på jul och det är en gran. Utan gran = ingen jul. Då kan man ju lika gärna fly landet. Än är det väl inte försent?
Anledningen till detta drastiska beslut att inte ha en julgran stavas A. Vår son. Vår livfulle A som inte kan låta bli just någonting. Efter att ha rivit ner gardinstången med såväl fästen som skruvar, haft ner min favoritkruka i golvet, dragit ner otaliga andra inredningsprylar och vält si och så många lampor - så går det helt enkelt inte. Det skulle förmodligen inte bli något kvar av den gedigna samling av julgranskulor jag dragit på mig genom åren och det värsta scenariot av alla skulle vara om A drog granen över sig.
Nej, så granlöst är melodin i år.
Nå, i övrigt har vi trots sömnbristen klarat av att både gå på bal och haft 35-årsfest. Lite som på gamla dar så att säga. På den sistnämnda höll två tappra gäster ut till 01. Vid det laget hade jag hur tydligt som helst hintat om att det var dags för dem att gå hem genom att både ha samlat ihop alla flaskor och burkar, handdiskat de finaste glasen och burit ut soporna samt sänkt volymen för grannarnas skull. Jag måste medge att jag kanske inte kände mig som den mest klockrena värdinna men som sagt - jag gör ALLT för lite sömn.
Slutligen har jag också hunnit med att testa Uppsalas senaste restaurangtillskott Pong, tillsammans med mina kollegor. Asiatisk mat på bredden och tvären kan man sammanfatta det som. Som skaldjurs- och nötallergiker är det alltid lite av rysk monopol att försöka sig på den maten men det gick vägen och både en och annan dumpling, misosoppa, sushibit och stekt risrätt slank ner. Att sedan till efterrätt egenhändigt få göra i ordning sin egen mjukglass är ju en given vinnare. Efter att ha öst på en ansenlig mängd strössel är det fullt möjligt att det knappt gick att knäppa byxorna sen, men jag hoppas att det var en illusion.
Så, nu går vi vidare mot december. Välkommen julen utan granen!
