Bara allmänt trög eller slut på luft?
Cykeln - djävulens påfund. Jo, jag har ju tidigare skrivit om mina förehavanden med att försöka få till en smidig vardag som cykelburen till och från förskola, jobb och hem.
Med förnyad energi tyckte jag ändå att jag tog mig an det nya året. Nu skulle här cyklas med gott humör och med fanan högt.
Men attans vad segt det gick. Något helt otroligt, kopiöst segt. Efter att ha lämnat av A. på förskolan och ha påbörjat färden ut i Ingenmansland - Boländerna industriområde, så kändes det obeskrivligt tungt. Svetten bröt fram redan någonstans på Skolgatan och väl framme på Björkgatan, ja då var jag så svettig och färdig att jag tvivlade på att jag ens skulle orka ta mig fram ända till kontoret. I varenda backe, ja på raksträckorna till och med, blev jag därtill omcyklad av folk i alla åldrar och på alla sorters modeller av cyklar.
Jag begrundade mitt öde och bestämde mig för att jag endera har en helt bedrövlig kondition eller för att sköldkörtelnivåerna måste vara på dito nivå.
De andra dagarna den veckan förberedde jag mig åtminstone genom att ta på mig en underställströja att cykla i och ombyte till lite prydligare kläder på kontoret. Men så slog mig plötsligt en tanke. Jag hade väl inte glömt det mest väsentliga när det kommer till tröga cyklar, att kolla luften?
Jodå, klart jag hade. Eller glömt och glömt. Jag hade uteslutit det eftersom jag alldeles nyligen bytt till sprillans nya vinterdäck så jag trodde lite naivt att det var ett omöjligt alternativ.
Så under en rast kollar jag däcken och jodå, bakdäcket var om inte tomt så åtminstone inte särskilt luftfyllt. Och nu kommer vi till fördelen med att jobba på en bygg- och anläggningsfirma. Yrkesarbetare! Snickare! Tjänstemän! Som alla kan hantera verktyg och som inte tycker att något praktiskt är ett problem. Så ut med cykeln i verkstaden till T och A som på fem röda fyller cykeln med luft, sätter på en sån där svart plopp på ventilen som för övrigt saknades och som i bara farten dessutom plockar bort resterna av min stänkskärm som helt sonika sprack häromdagen.
Voilá! Vilken skillnad det var att cykla hem. Galant! Även om jag inte tänker sträcka mig till att säga att det är lätt att cykla med vinterdäck. Så långt ska vi inte gå...
I morgon ska jag göra ett nytt försök att cykla. Och med tanke på den nyligen fallna snön ska vi se vad mina däck går för. Positiv i tanken och med fanan högt alltså. Wish me luck!