rebeckasvardag

Så om jag tar upp tråden från gårdagens inlägg så är det här tänkt att handla lite om vad man bör välja i livet när det kommer till yrkesval för att få ut mest av vardagen och det man vill uppnå i livet. 

 

Karriär har alltid varit ett viktigt ord för mig. Jag har velat göra karriär. Men vad menas med det egentligen? Innebär det att byta jobb regelbundet? Att byta titel? Att tjäna mer? Kanske är det en blandning av alla tre. 

 

Pengar är naturligtvis inte allt. Hälsan är likaså viktig. Pengar är dock en form av trygghet, det tycker jag inte man ska sticka under stol med. Men vad är mycket pengar och vad är lite och vad är lagom? Det är förstås individuellt.

 

Om vi säger att man nu har som mål med livet att få en ekonomiskt stabil grund att stå på. Vad kan man göra? Man kan förstås jobba och då menar jag att man knegar på i ordets rätta bemärkelse. Man jobbar dag ut och dag in, åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, heltid - så att man får ut maximalt med lön med möjlighet att både spara och sätta undan till pensionen. Det betyder att man väljer bort deltidsarbete, alltför lång föräldraledighet etc. Därmed inte sagt att man gör någon raketkarriär lönemässigt. Förutom ett årligt litet påslag på lönen så är det väl sagt så att man kan göra mest skillnad på sin lön genom att regelbundet byta jobb. 

 

Man kan naturligtvis investera sina pengar i fonder och aktier. Läser man en bok för nybörjare inom aktiehandel lär man sig snabbt att det tydligen ska vara jättenkelt och att precis vem som helst kan börja investera. Absolut, visst kan man det, men jag skulle inte sträcka mig till att säga att det är plättlätt. Man bör ju ha någon sorts grundkunskap inom hur man läser såväl årsredovisningar samt hur man tolkar diverse ekonomiska nyckeltal och ja, hur världsläget i stort ser ut. 

 

Man kan ha turen (eller oturen beroende på hur man väljer att se på det) att ärva ett familjeimperium och så är det ekonomiska så att säga tryggat på det viset. 

 

Man kan också vara en så kallad entreprenöriell typ. En innovativ människa som ser möjligheter, jobbar hårt och som är businesslike till sättet redan från födseln. En person som inte är rädd att omsätta sina egna idéer och innovationer till verklighet, som startar egna bolag, som nätverkar och som ja, till slut omsätter en massa. 

 

Att tjäna sitt uppehälle är ju vad man förstått viktigt just för att också kunna leva gott på äldre dagar. Ofta går det att läsa hur man ska göra för att bättra på sin pension och hur viktigt det är att spara till den. Särskilt som kvinna dessutom eftersom man med den egenskapen tenderar att få ihop mindre. Orättvist, ja. 

 

Det jag listat ovan är några sätt att se på det här med arbetsliv. Något som för många innebär att man jobbar både mycket och hårt. Något som också förutsätter att man är med på att acceptera det smått galna i att man, om man har barn, också är villig att lämna ifrån sig dem på förskolan X antal timmar per dag för att få det att gå runt. 

 

Sedan har vi ju också de som väljer att se på det här med arbetsliv på ett helt annat sätt. Som väljer att bryta upp mot det traditionella 8 till 5-arbetet. Säg exempelvis någon kreativ person som tröttnar på livet i stan, bryter upp, flyttar till landsbygden med hela familjen, börjar odla, lever hållbart och drejar vackra krukor i den gamla ladan på gården. Det kanske är en stereotypisk beskrivning det med men jag vet inte hur många gånger eller hur ofta som jag läser om människor och familjer som gjort just så. 

 

Människor som längtar efter något annat, som vill leva nära naturen, som inte vill arbeta på det traditionella sättet, som vill skapa och få utlopp för sina genuina intressen istället. Jag tycker det låter både fantastiskt och inspirerande men jag undrar alltid i mitt stilla sinne hur det då går med pensionen? Jag kanske inbillar mig men jag bara får för mig att man som krukmakare (om vi nu ska välja ut en av alla kreativa saker man kan ägna sig åt) kanske tänker något mindre på pensionen och mer på nuet och det som är här och nu. 

 

Jag läste alldeles nyligen om just ett par som hade valt ett enklare liv på landet och som innan avgörandet hade suttit och räknat på exakt hur mycket pengar de behövde för att gå runt varje månad. Yrkena de hade var kreativa sådana baserade på diverse frilansuppdrag och utan att veta tänker jag då att livet kretsar mer kring att få leva på den plats man vill vara, än att se till att pensionen blir saftig. Men vem har sagt att man som pensionär vill ägna sig åt att resa jorden runt och ha en massa pengar tillgodo? Har man mitt i livet valt ett enklare liv är det kanske naturligt att det också är det man vill ha som pensionär?

 

Nu generaliserar jag en massa och det hoppas jag ni förstår. Naturligtvis finns det krukmakare på landsbygden som pensionssparar en massa och en jurist i stan som inte alls gör det, men ni kanske förstår min andemening? Det handlar om vilken livsstil man vill ha. Som jag och min man till exempel. Nu har vi det som betraktas som sedvanliga yrken, ett liv i stan och en ekonomi som medger ett visst mått av resande, äta ute gång efter annan och därtill ett sparande för framtiden. Emellanåt, eller helt ärligt, väldigt ofta, pratar vi dock om ett annat liv, i hus och kanske mer nära naturen. 

 

Ingenting är rätt och ingenting är fel i det här. Från mitt håll är det mest en massa intressanta funderingar om livet i stort och jag är fruktansvärt nyfiken på hur andra har valt att göra och tänka...